Etikettarkiv: Morton Narrowe

Dödsskuggans dal

Ett av mina starkaste minnen från mina många år som styrelseledamot i Bibelkommissionen, 1974 – 2000, rör diskussionen om hur Psalm 23:4 borde översättas till nutidssvenska. Professor Bertil Albrektsson påminde alla närvarande vid sammanträdet om att Bibelkommissionens uppdrag var att översättningen skulle återge den mening och den uppfattning som de första åhörarna/läsarna anammade när bibelorden ursprungligen uttalades eller skrevs ned. Med detta som princip, fortsatte han, bör Psalm 23:4 ordagrant lyda: Även om jag vandrar i den mörkaste dal… Han förklarade då det som numera finns nedtecknat i fotnoten i Bibel 2000: … (ofta) tolkas ordet mörkaste som en sammansättning av ”död” och ”skugga”, så även i Septuaginta (200–100- t. f.v.t. på grekiska). Sådana sammansatta ord (t.ex. orden “dödsskuggans” och “dal” sammanfogade; min anmärkning)  förekommer dock inte i hebreiskan. Andra förekomster av ordet i den hebreiska bibeln (se t.ex. Job 34:22; Ps 107:10) visar att vad som avses är betydelsen ”(djupt) mörker”.

Läs mer

En dubbel texttolkning

Mezuza, lutad in mot huset och med hebreiska bokstaven ש‎ (Shin), initial för Shaddai, ett av Guds namn på hebreiska.

Häromdagen var jag med om en judisk husinvigning, där ceremonin huvudsakligen kretsade kring att hänga upp en mezuza och klaff (den handskrivna textsamling som finns i mezuzans kapsyl). Seden att hänga upp mezuzan vid ingången till ett hus, kontor, fabrik, en lägenhets alla rum eller till en annan byggnad – toaletter och badrum undantagna – härstammar från Talmuds tolkning av 5 Mos 6:9: Du skall skriva dem på dina dörrposter …

I Talmud står det ingenting om hur en mezuza bör sättas upp och för mig var det en självklarhet att den skulle sitta på dörrpostens högra sida och lutas inåt mot själva rummet/huset.

Läs mer

Sköna är dina tält, Jakob!

Som barn lärde jag mig en tradition som är nästan okänd i Sverige. När man träder in i en synagoga citerar man tyst på hebreiska 4 Mos. 24:5 Mah Tovu ohalecha Jaakov, mishkenotecha Jisrael – Sköna är dina tält, Jakob, dina boningar, Israel!

En variation av denna tradition fanns kvar under mina aktiva år som Stockholms rabbin, men var tämligen undangömd – till Glämsta, den judiska sommarkolonin, och till Stora Synagogans fredagskvällsgudstjänst, som inleddes med att förebedjaren och församlingen sjöng texten tillsammans. Bruket är nästan borta nu och ersatt av dikten Jedid Nefesh. Inledningen med Mah Tovah finns endast kvar vid kvällsgudstjänsterna på Rosh Hashanah och de tre vallfärdsfesterna.

Läs mer

Hineni – här är jag!

Vid George Floyds begravning den 9 juni i Houston, Texas, hölls två tal som NBC TV visade på play.
Till skillnad från President Trump som visade upp en bibel utan att öppna den eller citera något ur den när han spelade in en PR-film utanför en kyrka lyfte både Joe Biden och en afro-amerikansk kongressledamot fram några välkända texter ur den heliga boken och lade ut dem när de talade i kyrkan.

Läs mer

Vilket är det viktigaste budet?

Vilket är det viktigaste budet? Ett litet bibelstudium baserat på ett stycke ur en Midrashsamling (Sifre, Kedoshim, Parasha 2, kapitel 4)

Enligt Markus 12:28-34 fick Jesus en gång frågan Vilket är det viktigaste budet av alla? Då svarade han som många vet att det viktigaste budet är det dubbla kärleksbudet, nämligen kärleken till Gud (5 Mos. 6:5) och kärleken till nästan (3 Mos. 19:18).

Läs mer

En bergspredikan

I drygt 80 år har jag, bildligt talat, omfamnat bibeltexter. Jag inledde nämligen mina hebreiska studier vid 8 års ålder. En del, som till exempel 1 Mosebokens kapitel 22 om Akeda – Isaks bindande – och Jag gav dem också bud som inte var goda och stadgar som inte förde till liv i Hesekiel 20:25 har jag brottats med. Andra som till exempel Mika 6:6-8 och Jesaja 2:2-4 har jag tagit till mitt hjärta.

Läs mer