Praktisk religionsteologi som ger plats för den andre

Bokrecension

”God religionsteologi bedrivs i dialog med andra trostraditioner och är förankrad i interreligiös praktik”. Så inleder Jakob Wirén slutkapitlet i sin bok Att ge plats för den andre? Religionsdialog, ersättningsteologi och Muhammed som profet. Det är en hållning som jag bejakar. ”Praktisk religionsteologi” var ett begrepp som vi gärna använde på Centrum för religionsdialog: det praktiska dialogarbetet behöver reflektion, och den akademiska teologin behöver ta sig an de frågor som väcks i det konkreta religionsmötet.

Wirén använder en bussresa som bild för den religiösa samexistensen. Där inser vi att vi måste ge plats för varandra, och kan känna igen irritationen över den som brer ut sig för mycket. Vilket teologiskt utrymme är jag beredd att ge de andras trosföreställningar och traditioner inom ramen för min egen berättelse, och i vilken mån är jag beredd att stå upp för andras rätt till utrymme i samhället? Det är frågorna som boken behandlar.

Läs mer

Om rättelser och avvikelser i den bibliska texten

Textkritiker brukar använda ordet emendation, när de föreslår en ändring i en gammal text som i århundraden eller – som i Bibelns och i Homeros fall – i årtusenden har bevarats från antiken. Det är lätt att förstå att den som för hand kopierar en lång text lätt kan skriva fel eller hoppa över ett ord eller till och med en hel rad. En som kopierar en helig och redan kanoniserad text är mer noggrann än en som för hand skriver av ett exemplar av en viktig skrift som finns i manus men som ännu ej blivit förklarad helig, kanoniserad. Och man blir än mer benägen att göra ett skrivfel då man skriver av anteckningar från ett tal som en eller annan profet har hållit. För många bibelforskare var textavvikelser i de bibelböcker som hittades bland dödahavsrullarna ingen överraskning. Anmärkningsvärt var dock att avvikelserna var få och att de ofta visade sig vara den hebreiska grundtexten för Septuaginta, den första bibelöversättningen till grekiska.

Läs mer

Om helighet och personlig utveckling

”Om ni nu lyssnar till mig och håller mitt förbund skall ni vara min dyrbara egendom framför alla andra folk – ty hela jorden är min – och ni skall vara ett rike av präster och ett heligt folk som tillhör mig. Detta är vad du skall säga till Israels folk.” 2 Mos 19 5-6

På en liten gård med olivodlingar och fruktträd i södra Spanien formade jag som tonåring min framtids drömmar. Livet på landet bestod av distansskola på dagarna, svart/vit TV med två statskontrollerade kanaler på kvällarna. General Franco styrde över vårt intag av media. Höjdpunkter var westernfilm med brorsan på lördagskvällarna i byn. I dimmor av rök från billiga cigaretter och till knastret av potatischips och solrosfrön, konsumerade vi allt som fanns av utländsk stimulans. Det mesta amerikanskt, men på spanska och censurerat. Inga kyssar, inga heta möten mellan kvinnor och män, inga svordomar. John Waynes röst dubbad till knarrig, inrökt spanjor. Filmerna ingöt hopp om en spännande framtid som kofösare på den amerikanska prärien. Ibland hyrde vi hästar av en bonde i byn, galopperade över de torra kullarna i solnedgången och kände oss som hjältar på film. Det var underbart.

Läs mer

Tänk på avståndet!

Vid mitten av 1700-talet uppsöktes den store skriftlärde rabbinen Elija den så kallade Vilna Gaon av en mindre begåvad före detta lärjunge. Lärjungen ville få ett rekommendationsbrev för en medelmåttig bok om etik, som han skrivit. Läraren läste boken och blev inte särskilt imponerad men kände sig ändå förpliktigad att handla positivt eftersom författaren var en före detta student, som hade gjort så gott han kunnat.

Rabbi Elija tog ett brevpapper och skrev ungefär så här: ”Denna bok innehåller en del djupa insikter i hur en människa bör leva. Läs den.” Och sedan, till allas stora förvåning, undertecknade rabbinen med sitt namn allra längst ned på sidan. Han hade lämnat drygt 75% av brevpapperet tomt.

Läs mer

Ekon från 1700-talets Venedig

1700-talets Venedig var egentligen bara en skugga av den mäktiga och rika stadsstat det en gång varit. 1204 hade den venetianska flottan varit med om att erövra Konstantinopel och dela på dess rikedomar. Högmedeltiden var en blomstringstid för staden, med vidsträckta besittningar runt Medelhavet och handelsförbindelser som pumpade in lyx och flärd och kryddor och guld. Men sedan följde osmanernas expansion västerut, och den internationella handeln hamnade småningom i andra händer.

Läs mer