Antisemitismen triumferar. Särskilt nu, efter den 7 oktober. Demonstrationer mot Israel, men också mot judar i allmänhet, är vanliga, och kritiken mot Israel, som må vara legitim, glider ofta över i antijudisk affekt.
Björn Wiman, kulturchef på Dagens Nyheter, har givit ut sina sex essäer i Hatet mot judarna från 2021 i en nyutgåva, Grinden i Dachau, försedd med aktualiserande tillägg. Wiman står i första ledet i kampen mot judehatet och -föraktet i Sverige, han för kampen i sin tidning och i framträdanden i olika sammanhang, och i bokform.
Och han visar på paralleller mellan det historiska judehatet och annan rasism å ena sidan och aktuella fenomen och tendenser i vår tid, inte minst i Sverige. ”De moderna varianterna av judehatets konspirationsteorier sprids av aggressiva influensers på Tiktok, medan ett parti som grundades av bland andra nazistveteraner, fascister och öppna rasister har vunnit politiskt inflytande över regeringsmakten i Sverige”, skriver han.
En faktor som Wiman särskilt ser som viktig är kulturen. Konst och musik dikterades av de tyska nazisterna, den som var ”entartet” förintades och ersattes av germansk kitsch, ungefär som i Sovjetunionen. Lyckliga ariska arbetare och soldater. Totalitär kulturpolitik, försvagade folkrörelser och bantad folkbildning. ”Mönstret går igen i vår tid. Nu liksom då har kulturlivet en avgörande betydelse när den liberala demokratis principer hotas.”
Wiman pekar på ett egendomligt fenomen kring Europas ”upparbetning” av Förintelsen. Det som skedde mot judarna har varit och är en sten i skon, ett skamligt, obehagligt, irriterande minne och medvetande. Han citerar Marceline Loridan-Ivens, judisk polsk-fransk regissör och skådespelare om det västerländska judehatet: ”De kommer aldrig att kunna förlåta oss för det onda de har gjort oss”.
Det är svårt att bekämpa antijudaismen i dess ständigt nya former. Medierna är fyllda av påståenden, kampanjer, hat och förnedring. Vi behöver upptäcka, uppleva och uppskatta judiskt liv och judisk kultur i Sverige idag. Förintelsen måste ihågkommas, men ”kampen mot antisemitism måste lika mycket vara en kamp för upprätthållandet av en rik och fri judisk kultur i Sverige.” Wiman ringer i en varningsklocka.
Kaj Engelhart
Björn Wiman: Grinden i Dachau. Sex essäer om det tidlösa hatet mot judarna. Fri tanke 2014, 227 sidor
