Nya testamentet är fullt av samtal mellan Jesus och skriftlärde och fariséer. Det är lätt att tro att deras samtal liknar våra TV-debatter: en har rätt och en har fel, en ska vinna debatten och en förlora. Eftersom det verkar som om Jesus vinner alla dessa diskussioner, framstår de skriftlärde som mindre kloka. Men det judiska samtalet liknar inte en TV-debatt. Det judiska samtalet handlar inte om att en vinner och en förlorar. Det judiska samtalet handlar om att hela tiden ifrågasätta, andra och sig själv, så att man alltid slutar med flera olika svar som alla är rätt samtidigt.
Det judiska samtalet handlar om att hela tiden ifrågasätta, andra och sig själv, så att man alltid slutar med flera olika svar som alla är rätt samtidigt.
Sedan årtusenden tillbaka finns en judisk studie- och samtalsmodell som kallas chevruta. Två personer sitter böjda över samma text, unga studenter eller gamla rabbiner. De ska sträva efter att aldrig ha samma uppfattning. De söker i bibeltexten efter grammatiska fel, efter upprepningar, efter dolda citat från andra texter. De hänvisar till olika rabbiner vars tankar samlats i Talmud. Med syfte att visa att den textrad de studerar kan betyda många olika saker samtidigt.
När Jesus talar med andra judiska lärde, kommer vi alltså rakt in i denna typ av samtal, och vi får ofta bara höra en liten del av dialogen. Jesu kommentarer har inte som syfte att säga vad som är det enda rätta utan bara att säga att de skriftlärdes tolkningar inte är det enda möjliga synsättet. Därför kommer de att svara och peka på bristerna i hans resonemang.
…tendenser till samstämmighet, till ett svar, till en sanning, uppfattas som ett steg mot avgudadyrkan. Endast Gud är en.
Varför gör man så? Därför att alla tendenser till samstämmighet, till ett svar, till en sanning, uppfattas som ett steg mot avgudadyrkan. Endast Gud är en. Inget annat får vara ett. Om människan tror att hon har förstått, att hon äger sanningen, ja då är risken stor att hon börjar tro att hon också kan förstå Gud, greppa Gud, kontrollera Gud.
När Jesus talar med de skriftlärde, gör han det inte för att säga att de har fel. Han talar för att säga att vi inte får glömma Gud. Men han gör inte det för att tvinga de skriftlärde att tystna och acceptera. Han gör det för att de ska protestera och tänka själva. För det judiska samtalet får aldrig sluta eller avstanna. Det ska flöda liksom Guds skaparkraft. Det är därför Jesus blir så upprörd i Getsemane när alla somnat. Då dog samtalet. Då slocknade Gud.
Ulf Lindgren
