Författararkiv: WebAdmin

Om kvinnor, bibeltexter och katolska kyrkan

Från Pater Klaus Dietz SJ fick vi i höstas dels en text där han funderar över hur den hebreiska bibelns texter används i den katolska liturgin dels en predikan som belyser detta.

Om kvinnor, bibeltexter och katolska kyrkan
Katolska kyrkan beslutade under Andra vatikankonciliet (1962 – 63) bland annat om en förnyelse och reform av liturgin. Man enades om principerna men överlämnade den konkreta utformningen av gudstjänstlivet åt en arbetsgrupp. 1987 kunde översättningen i en svensk altarmässbok tas i bruk.

Betydelsefullt för den judisk-kristna dialogen är att de viktigaste texterna i Tanakh (den hebreiska Bibeln) läses i både söndags- och vardagsmässor. Medan det i vardagsmässorna blir fortlöpande läsningar av böcker i Bibelns båda delar är söndagarnas val av texter ibland egendomligt. Den Hebreiska bibelns text är vald för att passa söndagens evangelium – underförstått att hela Bibeln syftar på Messias Jesus. En sådan tolkning i den kristna gudstjänsten kan tyvärr leda till en farligt ensidig uppfattning. Den Hebreiska bibeln beskriver ju mer: folkets mångfacetterade relation till Gud och Guds relation till det utvalda folket. Detta kräver av predikanten att inte gå i fällan utan beskriva hela Bibelns betydelse och skönhet.

Läs mer

Stora synagogan firar 150 år

Mellan Kungsträdgården och Berzelii park reser sig en byggnad, likt ett babyloniskt tempel, med eleganta detaljer från det moriska Alhambra och med rosettfönster som en fransk katedral. Det är Stockholms Stora synagoga, ädelt tillbakadragen i sin unika prakt som en av stadens allra förnämsta byggnader från 1800-talet.

jag må bo mitt ibland dem: Stockholms stora synagoga 150 år.

Synagogan fyllde 150 år i fjol och till födelsedagen hade Judiska församlingen gett ut en storslagen jubileumsbok med mängder av illustrationer och en lång rad intressanta artiklar som belyser skönhetens historia ur många aspekter. Författarna kommer från olika discipliner och svarar för omväxlingsrika texter där man lär sig massor. Till exempel att synagogan, som den fysiskt existerar, på ett sätt var efter sin tid. Ty 1870, när den invigdes, hade Sveriges judar fått rätten att bo var de ville och äga fast egendom och då började synagogorna byggas mindre exotiska och uppseendeväckande för att markera att judarna var en integrerad del av befolkningen.

Läs mer

Israeliternas krig mot de sju ursprungsfolken i Kanaan

Med stort intresse har jag läst Morton Narrowes artikel om Israeliternas krig mot de sju ursprungsfolken i Kanaan och hans slutsats att det som skildras hos Josua antingen inte ägt rum eller är väsentligt överdrivet. Och dessutom att de uppmaningar, som inleder 5 Mos.7 till förintande av de sju folken saknar verklighetsförankring. Morton Narrowes funderingar och slutsatser väcker tankar om den ”sanning” som ofta levereras att den gud som möter oss i Gamla Testamentet/den Hebreiska bibeln är en hård, krävande, intolerant och grym gud. Det finns kanske fler historiska texter att fundera över och analysera.
Gunnel Borgegård

Israeliternas krig mot de sju ursprungsfolken i Kanaan

Josuas bok berättar om israeliternas grymma och hänsynslösa erövringskrig mot landet Kanaans sju ursprungsfolk. Femte Mosebokens sjunde kapitel innehåller detaljerade instruktioner om hur och varför ett hänsynslöst utrotningskrig mot dessa folk bör föras. Ändå, trots dessa ”heliga” skrifter tvivlar numera många bibelkritiker på textens historiska sanningshalt. Tvivlet är dels baserat på brist på arkeologiska bevis dels på beskrivningen i Domarboken av en fredlig samlevnad mellan de olika stammarna och folken i landet Kanaan efter israeliternas invandring. Krigen i Domarboken, som egentligen är en mellantidsbok (åren mellan härföraren Josua och profet-domaren Samuel där få viktiga politiker är omnämnda) är nästan uteslutande lokala krig med bara ett fåtal stammar inblandade i stridigheterna eller krig mot ett mindre antal fiender som med få undantag är utländska angripare, banditer och/eller tillfälliga erövrare. Det är anmärkningsvärt att Josuas bok och Domarboken med sinsemellan så olika samhällssyn har placerats efter varandra av kronologiska skäl i alla bibelutgåvor och översättningar sedan kanoniseringen.
Hur är det då med påbuden – i det på många sätt för oss upplysta moderna läsare så motbjudande kapitlet 7 i 5 Moseboken – om en fullkomlig kategorisk etnisk rensning? Svaret är att kapitlet är expofakta och ohistoriskt. – Och detta är huvudämnet i denna betraktelse.

Läs mer

Samtal som engagerar

Chanukka och Jul – båda är fester av ljus. Sällan har ljus varit så efterlängtat som i denna mörka tid. ICCJ har ställt samman en liten film, http://www.iccj.org/Media.6768.0.html, där fyra judiska och kristna representanter reflekterar över de två festerna och över ljus och mörker: Patrick Morrow, anglikansk präst, Pavol Bagar, protestantisk teolog, Debbie Weissmann, sociolog och lärare och tidigare ordförande i ICCJ, och Celia Deutsch, katolsk ordenssyster i Sionssystrarnas kongregation. Det fina och tankeväckande samtalet – som är på engelska – modereras av Michael Trainor, katolsk präst. Rekommenderas! 

Kaj 

En ortodox prästs tankar inför Julen

Matteus är den ende av evangelisterna som berättar om att Josef och Maria fick fly till ett främmande land, för att rädda sitt nyfödda barns liv (Matt 2:13-15). Enligt en kristen legend, mötte de på vägen dit ett gäng med rövare. Förutom att denna legend sammanväver kristendomens kärna – Guds födelse i köttet, och allt kötts födelse till det eviga livet – kan den även rikta våra tankar till alla de många miljoner människor, i synnerhet barn, som är på flykt runt om i världen, men även de människor som hamnat på samhällets skuggsida, och söker en väg tillbaka till dess gemenskap.

Legenden berättar att den heliga Familjen under sin flykt till Egypten blev överraskad av rövare. Det knyte som den unga kvinnan gömde under sin mantel, tilldrog sig rövarbandets särskilda uppmärksamhet. Undrande om att det var där som familjen dolde sina dyraste ägodelar, gick en av rövarna, vid namn Dismas, fram till kvinnan och lyfte på manteln. Slagen av häpnad konfronterades han med blicken av ett litet barn, det vackraste han någonsin sett. Spontant utropade den förundrade rövaren: ”Om så Gud hade antagit människokropp, tror jag inte att Han hade kunnat bli vackrare än detta barn!” Han befallde sina rövarkumpaner att inte göra familjen något förnär. Och medan familjen fortsatte sin resa, kunde Dismas höra den unga kvinnan säga till honom: ”Du skall veta att detta barn en dag kommer att belöna dig rikligen, för att du idag räddat dess liv.”

Läs mer