Vilket är det viktigaste budet? Ett litet bibelstudium baserat på ett stycke ur en Midrashsamling (Sifre, Kedoshim, Parasha 2, kapitel 4)
Enligt Markus 12:28-34 fick Jesus en gång frågan Vilket är det viktigaste budet av alla? Då svarade han som många vet att det viktigaste budet är det dubbla kärleksbudet, nämligen kärleken till Gud (5 Mos. 6:5) och kärleken till nästan (3 Mos. 19:18).
Lauda, Jerusalem, Dominum; lauda Deum tuum, Sion. Ett stycke i psalm 146 på latin i Vulgatans översättning. En av de sista fem psaltarpsalmerna i den hebreiska Bibeln, där den börjar med ett Halleluja, alltså en lovprisning. Den ingår i den dagliga judiska morgonbönen och utgör dagens psalm i den judiska festgudstjänsten på Simchat Torah, Torahns Glädjehelg: Lova Herren, Jerusalem, Sion, prisa din Gud. Han gör bommarna för dina portar starka och välsignar ditt folk där inne. Han ger fred och välgång åt ditt land och mättar dig med finaste vete…
Läs mer
Om Adams ätande av äpplet för oss kristna är sinnebilden för människans bortvändhet från Gud, spelar guldkalven den rollen i judisk tradition.
Israeliterna hade vistats i Egypten i århundraden. De hade vant sig vid tempel med gudabilder. De hade vant sig vid att dyrka statyer. De visste att om man ville få något av en gud, behövde man offra något värdefullt till guden. Därför är det inte så konstigt att israeliterna, ensamma i öknen, faller tillbaka till ett beteendemönster de känner till. De vill bli räddade, och då behövs en staty av en gud och då behövs offer.
I drygt 80 år har jag, bildligt talat, omfamnat bibeltexter. Jag inledde nämligen mina hebreiska studier vid 8 års ålder. En del, som till exempel 1 Mosebokens kapitel 22 om Akeda – Isaks bindande – och Jag gav dem också bud som inte var goda och stadgar som inte förde till liv i Hesekiel 20:25 har jag brottats med. Andra som till exempel Mika 6:6-8 och Jesaja 2:2-4 har jag tagit till mitt hjärta.
Läs mer
Det är inte lätt att förstå vad som hänt vårt samhälle denna vår. Ännu svårare är att veta vad som varit rätt och fel sätt att agera. Det får framtiden utvisa. Det vi kan göra är att stanna kvar i känslan, för den är vi fortfarande mitt i. Känslan av att vara instängd, känslan av rädslan för ett osynligt hot, känslan av total ovisshet. Kan kristen tro hjälpa oss att navigera i detta känslohav?
Läs mer-Låt oss alla, var vi än kommer ifrån, utifrån vår religion, tradition eller grupp bönfalla Gud att befria oss och hela världen från denna pandemi och rädda oss från denna plåga… Gör torsdagen den 14 maj till en dag av fasta, goda gärningar, bön och åkallan för mänsklighetens bästa!
Läs mer