Sköna är dina tält, Jakob!

Som barn lärde jag mig en tradition som är nästan okänd i Sverige. När man träder in i en synagoga citerar man tyst på hebreiska 4 Mos. 24:5 Mah Tovu ohalecha Jaakov, mishkenotecha Jisrael – Sköna är dina tält, Jakob, dina boningar, Israel!

En variation av denna tradition fanns kvar under mina aktiva år som Stockholms rabbin, men var tämligen undangömd – till Glämsta, den judiska sommarkolonin, och till Stora Synagogans fredagskvällsgudstjänst, som inleddes med att förebedjaren och församlingen sjöng texten tillsammans. Bruket är nästan borta nu och ersatt av dikten Jedid Nefesh. Inledningen med Mah Tovah finns endast kvar vid kvällsgudstjänsterna på Rosh Hashanah och de tre vallfärdsfesterna.

Annars finns inte ett spår av detta bruk i Stockholm och få svenska judar känner ens till att traditionen någonsin existerat. Sanningen är att få bibelläsare osökt skulle förknippa denna text i 4Mos 24:5 med synagogan. Men för Talmud och Midrash är detta en självklarhet. Sambandet var så tydligt för de klassiska rabbinerna att ovannämnda tradition på något naturligt sätt uppstod och snabbt anammades av nästan alla judiska församlingar.

Dessa vackra bibelord uttalas i situ, i öknen på andra sidan Jordanfloden, av Bileam, en hednisk profet. Denne store siare hade anlitats av Balak, en mot Israels folk fientlig kung för att förbanna Israel, så att han, Balak, skulle segra i ett annalkande krig. Profeten Bileam ville egentligen lyda kungens befallning men mot sin egen vilja, och till kungens förtret, tvingas han av Gud att i stället lovprisa folket. Han kan inte förbanna människor som Gud välsignat.

En intressant fråga är: Varför läser judar en främmande profets ord när de träder in i sina gudshus? Och ännu intressantare: Vad har detta bibelställe – Sköna är dina tält, Jakob, dina boningar Israel – överhuvudtaget att göra med ett gudshus?

Frågan är bra och Bibel 2000 visar att anknytningen till synagogan inte är primär. En välkänd midrash förklarar att när Bileam stod högt upp på berget och såg ned på Israels läger reagerade han positivt på folkets levnadssätt. Tältens öppningar var noggrant beräknade så att ingen kunde se sin grannes privatliv. Familjens intimitet förblev familjens. Voyeurism, till och med oplanerad sådan, var en omöjlighet. Då sa han Sköna är din tält, Jakob…

Och synagogan? Översättningen till svenska är rätt men ordet Mishkan är inte begränsad till människans boning. När Mishkan förekommer i de Fem Moseböckerna gäller det sällan någon vanlig boning utan nästan alltid den flyttbara helgedom som Israel förde med sig under sina fyrtio års ökenvandring. Detta flyttbara tält – Mishkan – ersattes några hundratals år senare av Kung Salomos tempel. Efter templets förstörelse år 70 tolkades Mishkan – Guds boning i öknen – i denna vers som synagogan och som Guds helgedom var som helst i världen.

Det går att koppla ihop versens två delar och de två midrashim som under åren vuxit fram. Bileam talar om tält och Mishkan. Läs så här: Sköna är dina boningar, Jakob, dina helgedomar, Israel! Lägg märke till att denna tolkning passar väl in i textens användning av Mishkan i pluralis. Pluralis passar egentligen synagogorna bättre än ”tabernakler” som under ökenvandringen bestod av endast en enda helgedom.
Min poäng är att tält symboliserar religion i hemmet och helgedomar står för den offentliga religionen. Vad profeten Bileam, uppskattade var hur harmoniskt israeliterna också under ökenvandringen förenade dessa två oersättliga livsområden.

Morton Narrowe