Tankar inspirerade av några rader i en konstessä skriven för 110 år sedan av den intressanta konstnären Ivan Aguéli. Han föddes i Sala 1869 och dog 1917 i Barcelona.
Aguéli engagerade sig starkt politiskt och sympatiserade med anarkismen. Han var påverkad av Emanuel Swedenborg och började läsa Koranen. Aguéli konverterade till islam och blev medlem i en sufisk orden. Aguéli såg ett djupt samband mellan mystikens erfarenhet och måleriet.
Ivan Aguéli skrev också essäer där han förenade religionsfilosofi och måleri. Några av dessa är översatta (från franska) i den lilla volymen Sidor tillägnade Solen. Måleri och mystik. – Ur en av texterna i denna samling citerar jag (Sidor tillägnade solen, s. 38)
Alla semitiska filosofer utgår från det negativa. Enligt dessa folks tideräkning inleds dygnets 24 timmar med nattens inbrott vid solnedgången, varefter den fortsätter under dagen. De säger inte ”dag och natt” utan ”natt och dag” liksom det i Första Mosebok står ”kväll och morgon”.
Våra första nio månader tillbringar vi i mörker. Det är en tid av beroende; den börjar i ett totalt beroende. Så föds vi ut i ljuset i ett första stort steg mot oberoende. Jag tror att det är klokt att vi påminns om denna vår historia: Våra liv är vuxna ur ett beroende, ett beroende utan vilket någon autonomi aldrig blivit möjlig.
Rembrandt Harmenszoon van Rijn kommer också för mig. I hans måleri träder människorna fram ur det omgivande mörkret, deras ljus föds ur det omslutande mörkret.
Moderna museet i Stockholm ställde 2016 ut måleri av Ivan Aguéli och Paul Klee. Sala har ett Aguélimuseum som är sevärt.
Lars Söderholm
