Praktisk religionsteologi som ger plats för den andre

Bokrecension

”God religionsteologi bedrivs i dialog med andra trostraditioner och är förankrad i interreligiös praktik”. Så inleder Jakob Wirén slutkapitlet i sin bok Att ge plats för den andre? Religionsdialog, ersättningsteologi och Muhammed som profet. Det är en hållning som jag bejakar. ”Praktisk religionsteologi” var ett begrepp som vi gärna använde på Centrum för religionsdialog: det praktiska dialogarbetet behöver reflektion, och den akademiska teologin behöver ta sig an de frågor som väcks i det konkreta religionsmötet.

Wirén använder en bussresa som bild för den religiösa samexistensen. Där inser vi att vi måste ge plats för varandra, och kan känna igen irritationen över den som brer ut sig för mycket. Vilket teologiskt utrymme är jag beredd att ge de andras trosföreställningar och traditioner inom ramen för min egen berättelse, och i vilken mån är jag beredd att stå upp för andras rätt till utrymme i samhället? Det är frågorna som boken behandlar.

Ett område som behöver beforskas är de interreligiösa råd som nu växer fram – det är en ny typ av organisation som ännu söker sin form och sin legitimitet. Jakob Wirén har studerat två av de äldsta interreligiösa råden i Sverige, de i Göteborg och Örebro. Här handlar det om utrymmet för religiösa samfund i samhället, men också om hur de olika samfunden ger varandra utrymme. En fråga som berörs är den om Svenska kyrkan som majoritetssamfund, och hur man använder den makt som överlägsna ekonomiska och institutionella resurser ger.

Ersättningsteologi har det skrivits mycket om – men inte så mycket om hur den tar sig uttryck i Svenska kyrkans psalmbok och förkunnelse. Jakob Wirén går igenom ett antal psalmer som ger uttryck för ersättningsteologi, men också några som undgår den fallgropen och hänvisar till judisk tradition på ett respektfullt sätt. Utifrån predikningar som lagts upp på nätverktyget predika.nu finner han att många ersättningsteologiska tankar lever kvar, inte minst genom att fariséerna ofta lyfts fram som den negativa bakgrunden till Jesu förkunnelse.

”Ger Jesus en sannare bild av Gud än Muhammed?” Det var en fråga inför ärkebiskopsvalet 2013 som ledde till en hetsig debatt, då ingen av kandidaterna valde att svara med ett kort ja eller nej. Wirén konstaterar att det hos såväl frågeställaren som respondenterna och dem som deltog i debatten ”saknades redskap att föra ett kvalificerat religionsteologiskt samtal om dessa ting”. Kapitlet som ställer frågan om Muhammed kan vara en profet för kristna vill ge dessa redskap genom att presentera olika kristna hållningar till islam. Själv landar Wirén i att besvara frågan jakande.

Slutligen, efter att ha behandlat dessa tre centrala teman: interreligiös samverkan i Sverige idag, ersättningsteologins fortsatta påverkan på svenskkyrklig gudstjänst och relationen till islam, ger Jakob Wirén i det avslutande kapitlet sitt eget konstruktiva bidrag till religionsteologin. Här lyfter han fram förbundet som ett motiv som kan hjälpa kristna att artikulera hur Gud verkar i en annan religiös tradition än den egna.

Den 14 mars får vi tillfälle att höra Jakob Wirén berätta om boken och framför allt utveckla sina tankar om hur kyrkan ska komma tillrätta med ersättningsteologin, och på vilket sätt förbundet är ett fruktbart begrepp i en kristen religionsteologi.

Helene Egnell