Vid mitten av 1700-talet uppsöktes den store skriftlärde rabbinen Elija den så kallade Vilna Gaon av en mindre begåvad före detta lärjunge. Lärjungen ville få ett rekommendationsbrev för en medelmåttig bok om etik, som han skrivit. Läraren läste boken och blev inte särskilt imponerad men kände sig ändå förpliktigad att handla positivt eftersom författaren var en före detta student, som hade gjort så gott han kunnat.
Rabbi Elija tog ett brevpapper och skrev ungefär så här: ”Denna bok innehåller en del djupa insikter i hur en människa bör leva. Läs den.” Och sedan, till allas stora förvåning, undertecknade rabbinen med sitt namn allra längst ned på sidan. Han hade lämnat drygt 75% av brevpapperet tomt.
Mannen ställde inga frågor, tog emot brevet, tackade och gick. De närvarande lärjungarna däremot kom rusande till rabbinen och frågade ut honom om hans oväntade beteende. Rabbinen förklarade: ”Jag kunde inte vägra mannen ett rekommendationsbrev, som boken egentligen inte förtjänade, så jag löste problemet genom skriftens ord. Det står nämligen i 2 Mos. 23:7 ´Håll dig fjärran från en lögn´, och därför skrev jag mitt namn så långt från rekommendationen som möjligt.”
En kommentar:
I Bibel 2000 har 2 Mos 23:7 följande lydelse: ”Avhåll dig från falska anklagelser …”, ett varningens ord till jurister och affärsmän. I judisk tradition tillämpas texten på individen, ”Håll dig fjärran från en lögn!” Tillämpningen tillåter däremot, tvärtemot ovanstående princip även en ”vit lögn” om det skulle behövas.
