Under perioden 1945–1947 kom ca 800 judiska flyktingar till Borås. Här byggde de sin framtid, skapade en ny tillvaro och bildade familj. Ingen hade något annat än sitt lilla bagage efter Förintelsen med sig!
Bland de judiska församlingarna i Sverige intar Judiska Föreningen i Borås en särställning. Trots att det formellt inte är en församling fyller Judiska Föreningen i Borås en församlings funktioner för sina medlemmar. Europa låg i ruiner efter andra världskriget och sex miljoner judar hade mördats. Utan adress att återvända till tog sig många judar till Sverige på olika vägar och hamnade i Borås. Många reste också från Borås, när det stod klart att man ville till Israel för att där forma sin framtid.
Att man kom till Borås berodde på att tekoindustrin behövde arbetskraft och att det fanns bostäder, kollektivt boende i ”fabriksbostäder”. Om möjligt ordnade arbetsgivaren och de sociala myndigheterna både barnomsorg, boende och till viss del praktiskt stöd. Allt var inte enkelt, med tanke på att många av de nyanlända flyktingarna hade mist sin familj, sina anhöriga och hela den värld de växt upp i. I Borås fick man skapa och återskapa sina livsvillkor. Mycket löstes med frivilliga krafter. Samtidigt som man förvärvsarbetade, bildade familj och anpassade sig till sin nya tillvaro, byggde man ett judiskt kulturellt och religiöst center, Judiska Kulturföreningen.
I Judiska Kulturföreningen blev jiddisch det gemensamma språket. Den judiska gruppen i Borås präglades från början av både olikheter och likheter. Människor från olika länder, med olika språk och med högst varierande religiösa och politiska åsikter samt med skiftande social och ekonomisk bakgrund, skulle under de kommande åren komma att smälta samman till en fruktbar och rik gemenskap.
Likheterna mellan människorna som kommit till Borås bestod främst i att alla delade erfarenheter som andra människor inte hade, bittra och svåra erfarenheter av grymhet, nöd och extremt förtryck. Alla hade befunnit sig närmare den totala förintelsen än några andra ännu levande människor, alla hade under ofattbara förhållanden skilts från sina närmaste. Mot den bakgrunden gick man till verket för att bygga upp en ny fungerande gemenskap. Alla hade minnen och erfarenheter, ideal och idéer från de liv de levt före andra världskriget, före judeförföljelserna.
Utöver Judiska Föreningen fanns WIZO, en sionistisk kvinnoorganisation, och som en underavdelning till föreningen en Bikur Cholim, en förening som åtog sig sociala uppgifter gentemot medlemmarna. Den ekonomiska och sociala struktur som rådde i Borås till långt in på 50-talet bäddade för att det rådde en enhetlig ”standard” när det gällde bostäder och ekonomi bland Judiska Föreningens medlemmar.
Den sammanhållning man haft från början har bestått. När ungerska judar kom som flyktingar 1956, polska 1969 och sedermera även hitflyttade israeler, så har alla kunnat känna sig välkomna i Borås. De har blivit bemötta med den öppenhet och generositet som präglades av boråsarnas egna erfarenheter av hur det kändes att komma och slå sig ner på en ny plats. En ständigt pågående flytt av familjer och enskilda vidare till bl.a. Israel och USA bidrog till att sammanhållningen kändes extra angelägen för dem som var kvar.
Judiska Föreningen i Borås har under alla år bidragit till en tydlig profilering av den lokala judiska befolkningen som minoritet. Man har betraktats med respekt och aktning i det svenska samhället genom den öppenhet som präglat föreningen från dess start.
Samtidigt har man från Borås deltagit i det judiska livet nationellt och aktivt medverkat till att stärka den judiska identiteten i Sverige, bl.a. genom att delta i judiskt församlingsarbete, driva arbetet med att få jiddisch erkänt som nationellt minoritetsspråk och genom att utbilda barnen i judiska traditioner. Judiska Föreningen i Borås har visat att man också på en mindre ort kan etablera en judisk förening och bibehålla sin judiska särart.
Sammanfattningsvis kan det konstateras att de judar som kom och etablerade sig i Borås bidrog till en lyckad integration, både kulturmässigt och som utvecklare av företagsamheten och arbetslivet i Borås.
Bengt Mosesson
