Allmänt – Sida 14 – Samarbetsrådet för Judar och Kristna

13 jan, 202118 jan, 2021

Israeliternas krig mot de sju ursprungsfolken i Kanaan

Med stort intresse har jag läst Morton Narrowes artikel om Israeliternas krig mot de sju ursprungsfolken i Kanaan och hans slutsats att det som skildras hos Josua antingen inte ägt rum eller är väsentligt överdrivet. Och dessutom att de uppmaningar, som inleder 5 Mos.7 till förintande av de sju folken saknar verklighetsförankring. Morton Narrowes funderingar och slutsatser väcker tankar om den ”sanning” som ofta levereras att den gud som möter oss i Gamla Testamentet/den Hebreiska bibeln är en hård, krävande, intolerant och grym gud. Det finns kanske fler historiska texter att fundera över och analysera.
Gunnel Borgegård

Israeliternas krig mot de sju ursprungsfolken i Kanaan

Josuas bok berättar om israeliternas grymma och hänsynslösa erövringskrig mot landet Kanaans sju ursprungsfolk. Femte Mosebokens sjunde kapitel innehåller detaljerade instruktioner om hur och varför ett hänsynslöst utrotningskrig mot dessa folk bör föras. Ändå, trots dessa ”heliga” skrifter tvivlar numera många bibelkritiker på textens historiska sanningshalt. Tvivlet är dels baserat på brist på arkeologiska bevis dels på beskrivningen i Domarboken av en fredlig samlevnad mellan de olika stammarna och folken i landet Kanaan efter israeliternas invandring. Krigen i Domarboken, som egentligen är en mellantidsbok (åren mellan härföraren Josua och profet-domaren Samuel där få viktiga politiker är omnämnda) är nästan uteslutande lokala krig med bara ett fåtal stammar inblandade i stridigheterna eller krig mot ett mindre antal fiender som med få undantag är utländska angripare, banditer och/eller tillfälliga erövrare. Det är anmärkningsvärt att Josuas bok och Domarboken med sinsemellan så olika samhällssyn har placerats efter varandra av kronologiska skäl i alla bibelutgåvor och översättningar sedan kanoniseringen.
Hur är det då med påbuden – i det på många sätt för oss upplysta moderna läsare så motbjudande kapitlet 7 i 5 Moseboken – om en fullkomlig kategorisk etnisk rensning? Svaret är att kapitlet är expofakta och ohistoriskt. – Och detta är huvudämnet i denna betraktelse.

Fortsätt läsa

16 dec, 202016 dec, 2020

Samtal som engagerar

Chanukka och Jul – båda är fester av ljus. Sällan har ljus varit så efterlängtat som i denna mörka tid. ICCJ har ställt samman en liten film, http://www.iccj.org/Media.6768.0.html, där fyra judiska och kristna representanter reflekterar över de två festerna och över ljus och mörker: Patrick Morrow, anglikansk präst, Pavol Bagar, protestantisk teolog, Debbie Weissmann, sociolog och lärare och tidigare ordförande i ICCJ, och Celia Deutsch, katolsk ordenssyster i Sionssystrarnas kongregation. Det fina och tankeväckande samtalet – som är på engelska – modereras av Michael Trainor, katolsk präst. Rekommenderas!

Kaj

3 dec, 20205 dec, 2020

En ortodox prästs tankar inför Julen

Matteus är den ende av evangelisterna som berättar om att Josef och Maria fick fly till ett främmande land, för att rädda sitt nyfödda barns liv (Matt 2:13-15). Enligt en kristen legend, mötte de på vägen dit ett gäng med rövare. Förutom att denna legend sammanväver kristendomens kärna – Guds födelse i köttet, och allt kötts födelse till det eviga livet – kan den även rikta våra tankar till alla de många miljoner människor, i synnerhet barn, som är på flykt runt om i världen, men även de människor som hamnat på samhällets skuggsida, och söker en väg tillbaka till dess gemenskap.

Legenden berättar att den heliga Familjen under sin flykt till Egypten blev överraskad av rövare. Det knyte som den unga kvinnan gömde under sin mantel, tilldrog sig rövarbandets särskilda uppmärksamhet. Undrande om att det var där som familjen dolde sina dyraste ägodelar, gick en av rövarna, vid namn Dismas, fram till kvinnan och lyfte på manteln. Slagen av häpnad konfronterades han med blicken av ett litet barn, det vackraste han någonsin sett. Spontant utropade den förundrade rövaren: ”Om så Gud hade antagit människokropp, tror jag inte att Han hade kunnat bli vackrare än detta barn!” Han befallde sina rövarkumpaner att inte göra familjen något förnär. Och medan familjen fortsatte sin resa, kunde Dismas höra den unga kvinnan säga till honom: ”Du skall veta att detta barn en dag kommer att belöna dig rikligen, för att du idag räddat dess liv.”

Fortsätt läsa

3 dec, 20205 dec, 2020

Faraos förhärdade hjärta

Judendomen som levande religion är baserad på några få oersättliga grundprinciper. I mina ögon är teshuvah (ånger och bättring, försoning – engelskans ”repentance”) religionens kärnbegrepp. Jag är inte ensam om den uppfattningen. Att de båda helgdagarna Rosh Hashanah och Jom Kippur, nyårsdagen och försoningsdagen, som är ägnade åt teshuvah, drar många till synagogan tydliggör vilken central roll, som försoning spelar. De som på dessa vördnadsbjudande dagar, jomim noraim, söker sig till synagogan är långt fler än de som kommer på andra judiska helgdagar, till och med på de dagar som firas till minne av viktiga händelser i judisk historia, till exempel påsk, lövhyddofesten och purim.

Fortsätt läsa

3 dec, 20205 dec, 2020

Channuka – ljusets fest

På kvällen den 10 december tänder judar världen över det första channukaljuset. Under åtta kvällar i rad tänder vi channukaljus, ett extra ljus varje kväll, ända till kvällen den 17 december då den åttaarmade channukian (channuka-ljusstaken) står fullt tänd.

Bakgrund
Channuka infaller alltid i december, under den mörka årstiden. Helgen firas till minne av ett mirakel som inträffade 167 år fvt. Makabéerna, den judiska rebellarmén hade besegrat grekerna, den härskande ockupationsmakten. Äntligen skulle templet i Jerusalem rensas på avgudar och återinvigas. När man skulle tända den eviga elden i templet hittade man olja som bara skulle räcka i en dag. Men det behövdes 8 dagar för att producera ny olja. Då skedde ett mirakel! Oljan tog inte slut efter 1 dag utan elden brann i ljusstaken i hela 8 dagar – tillräckligt länge för att hinna producera ny ren olja. Därför pågår helgen Chanukkah i 8 dagar.

Fortsätt läsa

25 nov, 202018 maj, 2021

Bokrecension: Judendomen i kristet perspektiv

Bo Johnson, professor emeritus i Gamla testamentet i Lund, har skrivit om ”Judendomen i kristet perspektiv”. Ämnet är intressant och viktigt och behöver behandlas på ett sätt som gör upp med den kristna antisemitism och ersättningsteologi, som ännu finns på olika håll. Och det behöver ske utifrån modern teologi och insikten om sambandet mellan oss kristna och ”våra äldre bröder”, som Johannes Paulus II sade vid sitt besök – det första någonsin av en påve – i Roms synagoga.

Som forskare med förankring i Gamla Testamentet har författaren en självklar kompetens, när han skildrar judendomens historia och ”tro och liv i dagens judendom”. Man får en klar och lättläst sammanfattning av åtminstone 4000 års judisk historia, med betoning på den rabbinska tiden, Jesu samtid, och senare. Den belyser de rörelser och processer som var verksamma när den lilla judiska jesustroende sekten blir till en självständig religion, med ofta komplicerade, plågsamma och destruktiva band till moderreligionen. Från tidiga konflikter växer en tradition fram av kristet avståndstagande, småningom förakt och till sist våldsbejakande utrotningssträvan, manifesterad i inkvisition och pogromer, förfalskade skrifter och fanatiskt hat.

Fortsätt läsa