Tal och videoinspelning vid Förintelsens minnesdag 27 januari i Falun

På Förintelsens minnesdag 27 januari hölls en ljusmanifestation i Falun. Annebelle Gyllenspetz från Samarbetsrådet höll tal och här är en videoupptagning samt hennes tal.


Video: Annebelle Gyllenspetz tal på Förintelsens minnesdag 27 januari.

OBS Undertexter är automatgenererade och kan innehålla brister i tolkningen. För att visa undertexter, i nedre högra hörnet på videon, klicka på CC symbolen och välj svenska. Hela hennes tal se nedan.


Annebelle Gyllenspetz Copyright 27.1.2024 Falun 27/1 2024

Morfars tårar

Jag var bara tre eller fyra år när jag först hörde min morfar prata om tågen, om släktingarna som i sina bästa reskläder, iförda tjusiga hattar med plymer och händerna i eleganta lammskinnshandskar, klev på tågen för en resa österut. För en liten tid, trodde de. Men de flesta reste till sin död. Och morfar grät när han berättade. Mamma satt tyst i sin fåtölj. Jag lekte på golvet. Pappa var på sitt arbete. ”Hur kunde tyskarna göra så här, de är ju ett civiliserat folk? Vad skulle det vara bra för?” Frågade morfar utan att få ett svar. ”Alla dessa människor borta, till ingen nytta.” Judarna skulle bort från jordens yta, även de som i tusen år befolkat Europa. De sågs som ohyra, råttor, utsugare, parasiter, hade orent blod och var orsak till allt tänkbart elände som drabbade vanliga människor. Historien upprepade sig. Det som judarna anklagades för under nazisternas styre, var i stor sett samma saker som motiverade korsriddarna på 1000-talet och katolska kyrkan i Frankrike på 1200-talet när Talmud brändes på bål som en kättare, under inkvisitionen i Spanien på 1400-talet då judarna förvisades, tvingades konvertera till katolicismen eller brändes på bål. Som om inte det räckte, kom Martin Luther ut med en bok som hette Om judarna och deras lögner 1543 där han bland annat säger att ”vi gör fel som inte dräper dem”. Judarna, alltså.

Fortsätt läsa ”Tal och videoinspelning vid Förintelsens minnesdag 27 januari i Falun”

Inre slaveri

Ps 121

En vallfartssång.
Jag ser upp emot bergen: varifrån skall jag få hjälp?
Hjälpen kommer från Herren, som har gjort himmel och jord.
Han låter inte din fot slinta, han vakar ständigt över dina steg.
Han sover aldrig, han vakar ständigt, han som beskyddar Israel.
Herren bevarar dig, i hans skugga får du vandra, han går vid din sida.
Solen skall inte skada dig om dagen, inte månen om natten.
Herren bevarar dig från allt ont, från allt som hotar ditt liv.
Herren skall bevara dig i livets alla skiften,
nu och för evigt.

Den här texten, en vallfartssång ur Psaltaren, är en del av det vi läser under den judiska påskveckan Pesach.

Den judiska påsken firas till minne av den långa resan från slaveriet i Egypten till friheten i Kanans land. Uttåget ur Egypten, en fyrtio år lång vandring som formade israeliterna till det judiska folket.

Fortsätt läsa ”Inre slaveri”

Om helighet och personlig utveckling

”Om ni nu lyssnar till mig och håller mitt förbund skall ni vara min dyrbara egendom framför alla andra folk – ty hela jorden är min – och ni skall vara ett rike av präster och ett heligt folk som tillhör mig. Detta är vad du skall säga till Israels folk.” 2 Mos 19 5-6

På en liten gård med olivodlingar och fruktträd i södra Spanien formade jag som tonåring min framtids drömmar. Livet på landet bestod av distansskola på dagarna, svart/vit TV med två statskontrollerade kanaler på kvällarna. General Franco styrde över vårt intag av media. Höjdpunkter var westernfilm med brorsan på lördagskvällarna i byn. I dimmor av rök från billiga cigaretter och till knastret av potatischips och solrosfrön, konsumerade vi allt som fanns av utländsk stimulans. Det mesta amerikanskt, men på spanska och censurerat. Inga kyssar, inga heta möten mellan kvinnor och män, inga svordomar. John Waynes röst dubbad till knarrig, inrökt spanjor. Filmerna ingöt hopp om en spännande framtid som kofösare på den amerikanska prärien. Ibland hyrde vi hästar av en bonde i byn, galopperade över de torra kullarna i solnedgången och kände oss som hjältar på film. Det var underbart.

Fortsätt läsa ”Om helighet och personlig utveckling”

Bön för en hund

Natten innan vi anlöpte Halifax hamn blåste det upp still storm. Vågorna var så höga att det hundra meter långa fartyget stampade i sjön. Strömmen gick och många passagerare blev ordentligt sjösjuka. Jag sov i stort sett ingenting, låg och höll mig i kojkanten och funderade på hur jag skulle ta mig ut om vi slog runt, om upp skulle bli ner och vice versa. Flytvästen låg bredvid mig, liksom tjocka vinterkläder.

Fortsätt läsa ”Bön för en hund”