Etikettarkiv: Annebelle Gyllenspetz

Inre slaveri

Ps 121

En vallfartssång.
Jag ser upp emot bergen: varifrån skall jag få hjälp?
Hjälpen kommer från Herren, som har gjort himmel och jord.
Han låter inte din fot slinta, han vakar ständigt över dina steg.
Han sover aldrig, han vakar ständigt, han som beskyddar Israel.
Herren bevarar dig, i hans skugga får du vandra, han går vid din sida.
Solen skall inte skada dig om dagen, inte månen om natten.
Herren bevarar dig från allt ont, från allt som hotar ditt liv.
Herren skall bevara dig i livets alla skiften,
nu och för evigt.

Den här texten, en vallfartssång ur Psaltaren, är en del av det vi läser under den judiska påskveckan Pesach.

Den judiska påsken firas till minne av den långa resan från slaveriet i Egypten till friheten i Kanans land. Uttåget ur Egypten, en fyrtio år lång vandring som formade israeliterna till det judiska folket.

Läs mer

Om helighet och personlig utveckling

”Om ni nu lyssnar till mig och håller mitt förbund skall ni vara min dyrbara egendom framför alla andra folk – ty hela jorden är min – och ni skall vara ett rike av präster och ett heligt folk som tillhör mig. Detta är vad du skall säga till Israels folk.” 2 Mos 19 5-6

På en liten gård med olivodlingar och fruktträd i södra Spanien formade jag som tonåring min framtids drömmar. Livet på landet bestod av distansskola på dagarna, svart/vit TV med två statskontrollerade kanaler på kvällarna. General Franco styrde över vårt intag av media. Höjdpunkter var westernfilm med brorsan på lördagskvällarna i byn. I dimmor av rök från billiga cigaretter och till knastret av potatischips och solrosfrön, konsumerade vi allt som fanns av utländsk stimulans. Det mesta amerikanskt, men på spanska och censurerat. Inga kyssar, inga heta möten mellan kvinnor och män, inga svordomar. John Waynes röst dubbad till knarrig, inrökt spanjor. Filmerna ingöt hopp om en spännande framtid som kofösare på den amerikanska prärien. Ibland hyrde vi hästar av en bonde i byn, galopperade över de torra kullarna i solnedgången och kände oss som hjältar på film. Det var underbart.

Läs mer

Bön för en hund

Natten innan vi anlöpte Halifax hamn blåste det upp still storm. Vågorna var så höga att det hundra meter långa fartyget stampade i sjön. Strömmen gick och många passagerare blev ordentligt sjösjuka. Jag sov i stort sett ingenting, låg och höll mig i kojkanten och funderade på hur jag skulle ta mig ut om vi slog runt, om upp skulle bli ner och vice versa. Flytvästen låg bredvid mig, liksom tjocka vinterkläder.

Läs mer