Minns ni flanellografbilderna? De som var så spännande i all sin enkelhet. Bilder som gav färg åt Bibelns berättelser. Enkelt återberättade gjorde påskens berättelser djupt intryck: Jesus red in i Jerusalem på en åsna, hyllad av folket. Bara en vecka senare blev han förrådd, ställd inför både rådet och Pontius Pilatus, korsfäst, död och begraven och uppstod på tredje dagen. Illustrationerna gjorde berättelsen, som utspelade sig i ett land och en tid långt borta, mer gripbara och levande.
För en del har dessa barndomens bilder brutits mot andra erfarenheter. Det som framstod som en enkel dramatisk berättelse fick nyanser. Gestalterna blev flerdimensionella individer i ett historiskt sammanhang. Många av oss drabbades av insikten att dessa gripbara men endimensionella bilder har varit katastrofala för andra. Bilder av överstepräster och fariséer som Jesu motståndare och fiender som ville se honom död, har samverkat med en antijudisk diskurs som resulterat i fördomar, likgiltighet och aversion mot judar. De har också banat väg för diskriminering, fördrivning, misshandel och folkmord.
Den kristna passionstiden och påsken har nyss passerat. Också i år har illustrationerna till påskens berättelser funnits i kyrkorum och i nya former på webben. Människor har ägnat mycket tid åt att illustrera passionshistorien genom allt från omsorgsfullt tillverkade docktablåer till videor. Vi behöver illustrationer – kanske inte minst i en tid då vi inte kan mötas som vanligt. Det är ett stort arbete som har utförts genom flinka händer, tekniskt kunnande och kreativa sinnen.
Samtidigt finns det flera exempel på hur dessa illustrationer har reproducerat de förenklade endimensionella budskap som återberättandet av påskens berättelse genom historien ofta har gett upphov till – hur god viljan än har varit. Konspirerande överstepräster och fariséer, en motvillig romare och en folkmassa som nu ropar ”Korsfäst!”. Översteprästernas och fariséernas ”judiskhet” markeras genom klädedräkt, anletsdrag och attribut. Och så är den förenklade bilden manifesterad: jude och romare, fiende och motvilligt redskap, uppsåt och tvådda händer.
I historiens ljus går det inte längre att se en sådan förenkling som endast ett dramaturgiskt och lättbegripligt återberättande. En sådan illustration anknyter (om än omedvetet) till det gamla Kristusmördarmotiv, som varit en del av den kristna antijudiska diskurs som historikern Jules Isaac skrev om i sin banbrytande bok The Teaching of Contempt. Vetskapen om den skyddslöshet motivet försatt judar i Europa i får den som övat upp en känslighet för detta att reagera. Långfredagen har varit en farlig dag för judar ända in i våra dagar. Förkunnelse och bilder kunde resultera i uppretade folkmassors hets och våld. En äldre svensk jude berättade för mig att hennes föräldrar inte ville att hon skulle vara utomhus och leka på Långfredagen när hon var barn. Erfarenheter av våld och glåpord låg alldeles för nära i familjehistorien.
Hur närmar man sig detta på ett sätt som inte får människor att tappa lusten för att bidra med illustrationer? Jules Isaac ger oss hopp. Han sade att det antijudiska inte är en grundläggande kristen trossats. Det kan snarare betraktas som en vana som går att bryta med om man får syn på den. Den kristne som tar avstånd från den antijudiska diskursen och dess uttryck tar inte avstånd från någon grundläggande kristen trossats.
Hos de människor som bidrar genom att illustrera påskens berättelser finns ett stort engagemang och intresse. Ta fasta på det. Vägled och fortbilda. Det kan bli än roligare att skapa om man har fått en teologisk och historisk kunskapsbas. Att få ta ett steg vidare från barndomens flanellografbilder och fördjupa sig.
För den som predikar har Centrum för religionsdialog arbetat med att kommentera hela evangelieboken genom projektet Tala väl. Kanske kan de som bidrar genom sin konstnärliga kreativitet också få en egen Tala väl?
Malin Norrby
Omslagsbild: Svenska kyrkan, creative commons (CC BY-NC 2.0)
