Från Pater Klaus Dietz SJ fick vi i höstas dels en text där han funderar över hur den hebreiska bibelns texter används i den katolska liturgin dels en predikan som belyser detta.
Om kvinnor, bibeltexter och katolska kyrkan
Katolska kyrkan beslutade under Andra vatikankonciliet (1962 – 63) bland annat om en förnyelse och reform av liturgin. Man enades om principerna men överlämnade den konkreta utformningen av gudstjänstlivet åt en arbetsgrupp. 1987 kunde översättningen i en svensk altarmässbok tas i bruk.
Betydelsefullt för den judisk-kristna dialogen är att de viktigaste texterna i Tanakh (den hebreiska Bibeln) läses i både söndags- och vardagsmässor. Medan det i vardagsmässorna blir fortlöpande läsningar av böcker i Bibelns båda delar är söndagarnas val av texter ibland egendomligt. Den Hebreiska bibelns text är vald för att passa söndagens evangelium – underförstått att hela Bibeln syftar på Messias Jesus. En sådan tolkning i den kristna gudstjänsten kan tyvärr leda till en farligt ensidig uppfattning. Den Hebreiska bibeln beskriver ju mer: folkets mångfacetterade relation till Gud och Guds relation till det utvalda folket. Detta kräver av predikanten att inte gå i fällan utan beskriva hela Bibelns betydelse och skönhet.
I söndags upptäckte jag att läsningen ur Ordspråksbokens sista kapitel dels inte var särskilt passande till evangeliet om de olika talenterna (Matt 25:14-30) dels hade blivit stympad till verserna 10-13, 19-20 och 30-31. Därmed framträdde inte alls den Hebreiska bibelns kvinnobild utan en förlegad uppfattning av en hustrus roll.
Därför blev min predikan i S:ta Eugenia så här: ”Bibeln är skriven av män. Det blir tydligt när vi lyssnar till läsningen ur Ordspråksboken. Egentligen är texten (v 10-31) hela slutet av det sista kapitlet. Men flera verser är, konstigt nog, borttagna i dagens läsning så att den blivit ännu mera ensidig.
Verserna har blivit en lovprisning av den flitiga hustrun som sköter hushållet, hjälper fattiga och är uppskattad av mannen. Det är en judisk tradition att mannen på fredagskvällen, när han återkommer från synagogan och sabbatsgudstjänsten, citerar denna text som en uppskattning av hustrun. Situationen speglar antikens rollfördelning i familjen: han är patriark som sköter offentliga uppgifter, affärer, teologi och politik, medan hon tar hand om hushållet. Ett äldre judiskt uttryck för hustrun är ”hemmets prästinna”.
När vi lägger till de verser som är utelämnade i dagens läsning ser vi att hustrun inte endast tar hand om spinnrocken och sländan. Hon är inte bara flitig utan – enligt Bibel 2000 – driftig. Hon tar över en del uppgifter som hör till mannens sfär. Citat: hon köper förråd från avlägsna platser, hon ser ut en åker och köper den, planterar en vingård för det hon själv har tjänat. Ivrigt går hon till verket och hugger i med starka armar. Kan hon märka att affärerna går bra får hennes lampa brinna hela natten… Hon är klädd i linne och purpur… Styrka och värdighet utstrålar hon och ser leende framtiden an. Talar gör hon med klokhet, vänliga förmaningar delar hon ut.
I dessa citerade verser ser vi en annan bild än den blyga, flitiga hustrun. Hon beskrivs nästan som en jämbördig partner för sin man. Hon organiserar, köper åkrar och vingårdar, tar ställning med kloka eller förmanande ord och klär sig som en förnäm dam i linne och purpur. Hon är en viktig person, hon tar sitt ansvar.
När vi läser hela kapitlet i Ordspråksboken kan vi lättare acceptera Bibelns tidsbundna texter, just angående kvinnans roll. Och ännu viktigare är orden i Bibelns första kapitel: Gud skapade människan till sin avbild, till Guds avbild skapade han henne. Som man och kvinna skapade han dem.
Vår tid ser på man och kvinna inte så som i antikens kultur. I dagens värld upplever vi ju hur framstående kvinnor mer och mer övertar stort ansvar på många områden: i vetenskap, teologi, ekonomi och politik. Vi behöver bara tänka på de många politiska ledare som är kvinnor.
I böneintentionen för oktober månad bad vi: Att med dopets kraft lekmän, och speciellt kvinnor, får ett större inflytande inom Kyrkans olika ansvarsområden. Män och kvinnor är olika och har olika gåvor som berikar mänskligheten och Kyrkan. Inte alla kan dock göra allt. Men när vi ser på Kyrkan kan vi upptäcka hur många ansvarsområden redan har överlämnats till kvinnor: jag tänker på teologiprofessorer vid katolska högskolor, på ett långsamt växande antal av viktiga medarbetare i Vatikanen och i flera stift, och jag ser det även hos oss, i vårt stift: Katolskt magasin, Katolska pedagogiska nämnden, Officialatet, Respekt, likaså en berikande blandning av kvinnor och män i stiftets råd, nämnder och utskott – men också i S:ta Eugenias ekonomi- och pastoralråd.
Tillbaka till första läsningen:
Det som beröms hos den flitiga och driftiga hustrun gäller egentligen för både kvinnor och män. Var och en av oss har fått olika gåvor, viktiga och vardagliga. Var och en har olika talanger, såsom funktionen i kroppens olika lemmar. Eller som vi hörde i evangeliet: Tjänarna fick antingen fem talenter, två eller en, åt var och en efter hans förmåga. Vi bör inte avundas andras gåvor utan förvalta dem vi har fått på rätt sätt. Då kan Herren säga till oss: Bra, du är en god och trogen tjänare. Du har varit trogen i det lilla… Gå in till glädjen hos din herre.”
Klaus Dietz, SJ
