Uppdaterad 16 mars 2022
Bästa sättet för vår kyrka att bidra till en rättvis fred i Israel-Palestina kan vara en dialog mellan judar och kristna i Sverige som också vågar ta upp Landets existentiella och teologiska betydelse.
När kyrkomötet fattar ett beslut som en tycker är helt galet, och när det är de nomineringsgrupper en normalt sympatiserar med, därtill några av ens vänner, som står bakom det – då blir det knepigt. Jag talar om beslutet rörande folkrätt och möjlig apartheid i Israel.
Mina argument är dock inte de som framfördes i debatten i kyrkomötet. Jag är alltså inte emot beslutet för att Israel är ”Mellanösterns enda demokrati”, för att vi borde stödja förföljda kristna i andra länder istället eller för att vi bryr oss oproportionerligt mycket om just Israel-Palestinakonflikten. Och jag tror inte att beslutet är ett medvetet uttryck för antisemitism.