Etikett: Kaj Engelhart

Den 4 februari 2019 undertecknade påve Franciskus och storimamen vid Al Azhar, Ahmed al-Tayeb, i Abu Dhabi A Document on Human Fraternity for World Peace and Living together – ett manifest om alla människors syskonskap för fred och samlevnad i världen. Ett slags magna charta för interreligiös samexistens och en uppseendeväckande släktskapsförklaring mellan de abrahamitiska religionerna, men i grunden gällande hela mänskligheten.

Ett halvår senare, alltjämt under intryck av det unika mötet, meddelade kronprinsen Mohammed bin Zayed al Nahayn sin plan på att bygga ett abrahamitiskt center i Abu Dhabi på en areal han avsatt strax utanför stadens centrum. I mars i år stod anläggningen färdig och drog världens blickar till sig: Abrahamic Family House. Ett monument för fred och dialog.

Bibelns Höga visa är kärlekspoesi. Den hör till kärleksdiktningens äldsta och mest sublima verk, och att den återfinns i den hebreiska bibeln är å ena sidan förbluffande, å andra sidan ett exempel på gudomlig vishet: kärlek mellan människor och mellan människorna och Gud är utslag av samma kraft, samma behov av ett Du och samma längtan efter förening och fulländning. Höga visan hör hemma i den långa berättelse om mänskliga och övermänskliga relationer som är Gamla testamentet.

En kväll på Judiska museet kunde vi lyssna till ett samtal med Carl Henrik Carlsson om hans nyligen utkomna bok ”Judarnas historia i Sverige”. Intresset var stort, och författaren applåderades efter att han på gemytlig, oförfalskad stockholmska berättat om sig själv, bokens tillkomst och innehåll och allehanda tankar kring ups and downs i judarnas historia i vårt land. Och nu är boken nominerad till Augustpriset.

Mellan Kungsträdgården och Berzelii park reser sig en byggnad, likt ett babyloniskt tempel, med eleganta detaljer från det moriska Alhambra och med rosettfönster som en fransk katedral. Det är Stockholms Stora synagoga, ädelt tillbakadragen i sin unika prakt som en av stadens allra förnämsta byggnader från 1800-talet.

Synagogan fyllde 150 år i fjol och till födelsedagen hade Judiska församlingen gett ut en storslagen jubileumsbok med mängder av illustrationer och en lång rad intressanta artiklar som belyser skönhetens historia ur många aspekter. Författarna kommer från olika discipliner och svarar för omväxlingsrika texter där man lär sig massor. Till exempel att synagogan, som den fysiskt existerar, på ett sätt var efter sin tid. Ty 1870, när den invigdes, hade Sveriges judar fått rätten att bo var de ville och äga fast egendom och då började synagogorna byggas mindre exotiska och uppseendeväckande för att markera att judarna var en integrerad del av befolkningen.