Varje år före påsk diskuteras Improperierna mer eller mindre intensivt. Varför kommer diskussionen upp varje år? Och varför kommer man inte fram till någon entydig slutsats? Det är inte lätt att svara på.
Improperierna (av latinets improperia = förebråelser) tillkom förmodligen i Jerusalem på 300-talet, men inte förr än på 1000-talet finner man dem i västerländska källor. Improperierna är ett liturgiskt sångparti som ofta sjungs i långfredagens eftermiddagsgudstjänst, men också i långfredagens huvudgudstjänst.
Improperierna, med musik av Palestrina, finns i Svenska kyrkans handbok och är en växelsång. Texten utgår från profeten Mikas Mitt folk, vad ont har jag gjort dig? och när den sjungs i kyrkan tänker sig förespråkarna att frågan inte längre ställs till ”mitt folk” utan att förebråelserna riktas till de kristna. Originaltexten kritiseras för att vara antisemitisk. Den bearbetning, som nu finns – och som sjungs bland annat i Uppsala – anses av somliga vara bra och av andra bara litet mindre antisemitisk.
Att texten har använts antisemitiskt och tolkats antisemitiskt tycks alla vara eniga om. Och ändå finns den kvar. Palestrinas musik är vacker, mycket vacker, rentav suggestiv. Det finns de, som säger, att man har Improperierna i sin gudstjänst för att musiken är vacker och för att körsångarna tycker om den.
Nu är det långt till nästa påsk, då diskussionen förmodligen kommer igen – om vi inte lyckas komma till ett beslut att en gång för alla avlägsna Improperierna ur påskliturgin.
Gunnel Borgegård
