Rosh Hashana, det judiska nyåret, Jom Kippur, försoningsdagen och Sukkot, lövhyddohögtiden
Under den judiska månaden Tishri – som vanligtvis infaller i september månad – firas tre stora judiska högtider.
Rosh Hashanah, det judiska nyåret
Rosh Hashanah, nyåret, infaller den 1 och 2 tishri ( i år inleds nyåret på kvällen den 6 september och varar i två dygn) och därmed börjar det nya året. Enligt traditionen skapades världen på Rosh Hashana. Månaden Tishri är den sjunde månaden i det judiska året, räknat från vårmånaden Nisan. Det är både en tid av glädje och av allvarlig självrannsakan, en tid att fira att ett nytt år börjar samtidigt som man ska fundera över hur man kan leva ett bättre liv.
Högtidsperioden
De två dagarna i Rosh Hashanah inleder de tio ”omvändelsedagarna” eller ”de allvarliga dagarna” Aseret Yemei Teshuvah, som kulminerar i den stora fastedagen Jom Kippur, försoningsdagen. Dessa dagar representerar höjdpunkten i en längre process. Från början av föregående månad, Elul, blåses shofaren, vädurshornet, traditionellt vid slutet av morgongudstjänsten. Med vädurshornet kan man framkalla ett trumpetliknande ljud, avsett som en väckarklocka till förberedelse för den kommande månadens alla helger. En vecka före Rosh Hashanah läggs särskilda böner, selichot, till i gudstjänsten. Rosh Hashanah är också känd som Jom Hadin eller domens dag, på vilken Gud öppnar livets och dödens böcker, som sedan förseglas på Jom Kippur. Synagogor världen över är under denna perioden fyllda med gudstjänstbesökare.
Till skillnad från övriga högtider firas Rosh Hashana och Jom Kippur inte till minne av någon historisk händelse (jämför Pesach, påsk, som firas till minne av uttåget ur Egypten). Istället är människan som Guds skapelse, som vill vända tillbaka till sin Skapare, medelpunkten för ”de allvarliga dagarna”.
Hur firas Rosh Hashanah hemma?
Man brukar efter att ha varit i synagogan samlas till en stor festmåltid båda dagarna, med familj och vänner. Man äter runda bröd, challa, vilka symboliserar livets eviga cykel. Brödet doppas traditionellt i honung, vilket symboliserar hoppet om ett gott nytt år. Detsamma görs med äpplen, som också doppas i honung. Vissa människor undviker att äta nötter vid denna tidpunkt, eftersom de hebreiska orden för nöt (egoz) och synd (chet) har samma numeriska värde enligt den mystiska numeriska tolkningen, gematria.
Liturgin för Rosh Hashana
Bönboken för högtiderna kallas Machzor. Tre unika uppsättningar böner läggs till morgongudstjänsten under Rosh Hashanah. Dessa är kända som Malchuyot, som behandlar Guds suveränitet, Zikhronot, som presenterar Gud som den som minns tidigare gärningar och Shofarot, där vi står i nervös förväntan på framtiden.
Vart och ett av dessa avsnitt kulminerar i blåsandet av vädurshornet, shofaren, helgens mest centrala symbol. Shofaren nämns i den mest minnesvärda Torahläsningen för helgen, Akedah, Isaks bindande (1 Mos 22). Berättelsen och shofaren påminner om förbundet mellan Gud och Israels folk och bär med sig budskapet om uppoffring, hopp och kontinuitet. Bland de populära traditioner som är förknippade med helgen är en ceremoni som genomförs på eftermiddagen den första dagen i Rosh Hashana kallad Tashlich, när människor kastar smulor eller brödbitar, som symboliserar deras synder, i rinnande vatten.
Jom Kippur, försoningsdagen
10 dagar efter Rosh Hashana dvs den 10 Tishri, infaller Jom Kippur (i år den 16 september). I Talmud kallas helgen helt enkelt för ”Dagen”. De 10 botdagarna är den tid på året under vilken vi ska sona både våra individuella – och på Jom Kippur, våra gemensamma – synder som begåtts under föregående år, innan Gud bildligt talat stänger böckerna om oss och skriver in våra öden för det kommande året. Guds styre över mänskligheten och vårt behov av att tjäna Gud betonas gång på gång under helgen.
På Försoningsdagen är det mest utmärkande fastan. Man fastar från kväll till kväll. Helgen tillbringar man bedjande i synagogan. Denna dag är vi alla lika. Rika som fattiga står inför Gud. Fastan för oss närmare våra medmänniskor.
Fastan är inget självändamål utan ett medel för att uppnå bot och bättring av sitt liv. Gudstjänsten avslutas mycket gripande med en enda blåsning i shofaren (till skillnad mot nyårshelgen då man blåser i shofaren många gånger).
Sukkot, lövhyddofesten
5 dagar efter Försoningsdagen börjar lövhyddohögtiden, en stor glädjehögtid, som varar i 7 dagar (utanför Israel, i 8 dagar). Det är den tredje av vallfartsfesterna. Det är särskilt två symboler som är utmärkande för helgen, sukkan, lövhyddan, och arba minim, ”festknippet”, av pil-, myrten och palmkvistar samt en etrog, en citrusfrukt som liknar en citron. Festknippet håller man i handen och skakar i olika väderstreck för att symbolisera vinden som för med sig regn.
Sukkan, där man ska försöka vara så mycket som möjligt och äta sina måltider påminner om ökenvandringen då det judiska folket fick gudomligt beskydd när man bodde i lövhyddor.
Bengt Mosesson
