Hur välkomnas ett barn in i en religiös gemenskap? Ett program om initiering och identitet

Hur ser upptagandet/välkomnandet ut i den judiska gemenskapen, i den kristna ortodoxa och i den lutherska?

Deltagare:
Maynard Gerber, mohel i Judiska Församlingen i Stockholm
Ulf Lindgren, domkyrkokaplan i Storkyrkoförsamlingen i Stockholm
Misha Jaksic, präst i Serbiska Ortodoxa kyrkan i Linköping
Kashef Virk, imam i Ahmadiyya församlingen i Sundbyberg/Kista

Tid och plats:
Söndagen den 8 december kl 15
Själagårdsgatan 13

Fritt inträde för medlemmar, 50:- för övriga

Maynard Gerber, mohel i Judiska Församlingen i Stockholm:
Få judiska bruk och traditioner är så betydelsefulla som omskärelsen, eller brit mila, som det heter på hebreiska. Ett gossebarn som är fött av judiska föräldrar blir inte judiskt pga brit mila, utan omskärelsen bekräftar barnets särskilda relation med Gud och det judiska folket. Judarna har hållit fast vid brit mila under alla århundraden, ibland under de mest krävande omständigheter och ofta trots förbud på grund av antisemitisk lagstiftning, inte därför att omskärelsen har hygieniskt eller medicinskt värde, men framförallt därför att den markerar det eviga förbundet mellan Gud och det judiska folket, och även förbundet judar sinsemellan.

Misha Jaksic, präst i Serbiska Ortodoxa kyrkan i Linköping:
Det heliga treeniga mysteriet
Dopet i Ortodoxa kyrkan är ingen isolerad händelse. Ett barndop – som det oftast handlar om – föregås av ritualer knutna till barnets ankomst till världen. På den åttonde dagen efter födelsen sker så barnets namngivning, på den fyrtionde dess mottagande i den kyrkliga gemenskapen. Här finns tydliga kopplingar både till kyrkans judiska rötter och till det kristna evangeliet.
Själva dopet sker i den här världen, men syftar bortom den. Här sammanfaller egentligen tre heliga mysterier: dopet, myronsmörjelsen (konfirmationen) och eukaristin (nattvarden). Dopet är den personliga uppståndelsen. Det handlar om att dö och uppstå med Kristus; dö från den förgängliga världen, och redan inom den födas i den oförgängliga. Myronsmörjelsen är den personliga pingsten, smörjelsen och mottagandet av den Helige Andes gåva. Eukaristin är uppståndelsens och pingstens omedelbara konsekvens för den döpte och smorde: mottagandet av det eviga livets försmaker redan här och nu. I kopplingen till judendomen, kan man se en tydlig koppling av dessa tre heliga mysteriers – eller detta treheliga mysteriums – innebörd till de tre pilgrimsfesterna: pesach, shavuot och sukkot.

Ulf Lindgren, domkyrkokaplan i Storkyrkoförsamlingen i Stockholm:
​Vi döper för att synliggöra att barnet nu förs in i det förbund som Gud sluter med mänskligheten, vi döper för att visa att Gud längtar efter barnet, vi döper för att visa att vad som än händer i mitt liv och vad jag än gör så har Gud ett vatten som tvättar mig ren i Guds ögon.
Meningen är inte att jag ska förstå dopet. Det är något som ges mig. När jag förstått, när jag vill ge mitt svar, då konfirmeras jag. Dopet är Guds tilltal till mig och konfirmationen mitt tilltal till Gud.
Dopet är medlemsgrundande så den som är döpt blir en fullvärdig medlem i församlingen.