Bokrecension: Judendomen i kristet perspektiv

Bo Johnson, professor emeritus i Gamla testamentet i Lund, har skrivit om ”Judendomen i kristet perspektiv”. Ämnet är intressant och viktigt och behöver behandlas på ett sätt som gör upp med den kristna antisemitism och ersättningsteologi, som ännu finns på olika håll. Och det behöver ske utifrån modern teologi och insikten om sambandet mellan oss kristna och ”våra äldre bröder”, som Johannes Paulus II sade vid sitt besök – det första någonsin av en påve – i Roms synagoga.

Som forskare med förankring i Gamla Testamentet har författaren en självklar kompetens, när han skildrar judendomens historia och ”tro och liv i dagens judendom”. Man får en klar och lättläst sammanfattning av åtminstone 4000 års judisk historia, med betoning på den rabbinska tiden, Jesu samtid, och senare. Den belyser de rörelser och processer som var verksamma när den lilla judiska jesustroende sekten blir till en självständig religion, med ofta komplicerade, plågsamma och destruktiva band till moderreligionen. Från tidiga konflikter växer en tradition fram av kristet avståndstagande, småningom förakt och till sist våldsbejakande utrotningssträvan, manifesterad i inkvisition och pogromer, förfalskade skrifter och fanatiskt hat.

Fortsätt läsa ”Bokrecension: Judendomen i kristet perspektiv”

”…ett litet stycke från Kishinev – men med klös!”

Det finns en värme och lågmäld närhet, samtidigt med den mjuka lystern i Anne Kalmerings sång och instrumentalisternas raka virtuositet, i den nya CDn ”Vayter” från i höst. Det senaste bidraget från klezmerstjärnan Anne Kalmering och Stahlhammer Klezmer Classic, det vill säga Semmy Stahlhammer, Miriam Oldenburg och Isabel Blommé, bjuder på tolv kända och okända stycken ur klezmertraditionen som omfattar både ashkenaziska och sefardiska sånger och melodier.

Fortsätt läsa ””…ett litet stycke från Kishinev – men med klös!””

Besök i “de fattigas synagoga”

Söndagen den 18 oktober öppnades porten till Stockholms ortodoxa synagoga, Adat Israel, (Adat betyder församling) på S:t Paulsgatan på Söder för ett eftermiddagsprogram för Samarbetsrådets medlemmar. Ett 20-tal intresserade fick se den vackra synagogeinteriören, nu efter en aktuell renovering som skapat ett ljust, öppet rum med enhetligt målade väggar och fler fönster upptagna för ökat ljusinsläpp.

Fortsätt läsa ”Besök i “de fattigas synagoga””

Zionister, bundister – klezmersånger för alla!

-Du får vara vad du vill, zionist eller bundist, men nu för tiden dansar vi alla tango och charleston! En rad i krakówsnickaren och diktaren Mordechai Gebirtigs sång ”Kum Leybke Tantsn!” avslöjar att vi befinner oss i det glada 20-talet. I en annan sång av honom gläder sig pappan åt sina tre döttrar, ”Dray Tekhterlekh”, som gifter sig en efter en – och kvar blir bara pappan…

Fortsätt läsa ”Zionister, bundister – klezmersånger för alla!”

Hebreisk lovprisning blev konfessionell uppstickare i reformationens Sverige

alt text

Lauda, Jerusalem, Dominum; lauda Deum tuum, Sion. Ett stycke i psalm 146 på latin i Vulgatans översättning. En av de sista fem psaltarpsalmerna i den hebreiska Bibeln, där den börjar med ett Halleluja, alltså en lovprisning. Den ingår i den dagliga judiska morgonbönen och utgör dagens psalm i den judiska festgudstjänsten på Simchat Torah, Torahns Glädjehelg: Lova Herren, Jerusalem, Sion, prisa din Gud. Han gör bommarna för dina portar starka och välsignar ditt folk där inne. Han ger fred och välgång åt ditt land och mättar dig med finaste vete…

Fortsätt läsa ”Hebreisk lovprisning blev konfessionell uppstickare i reformationens Sverige”

Påsk i “Moses gård”

Kaj Engelhart, dialoghandläggare, Katolska stiftet

Jag vill berätta om ett påskfirande som särskilt starkt lever i mitt minne. Under en tid, när jag arbetade hos Caritas Sverige, var jag engagerad i ett par utvecklingsprojekt i Västafrika, i Gambia och Senegal, som jag ofta besökte. Utanför Senegals huvudstad Dakar finns sedan snart 60 år ett benediktinkloster, Keur Moussa, ”Moses’ gård”, uppkallat efter den muslimske tomtägaren som upplät mark. Franska munkar från klostret i Solêsmes grundade klostret på den savannliknande landsbygden, blev vänner med de muslimska grannarna i byarna runtom och lärde sig deras sånger och instrument, framför allt koran, balafonen och trummorna. På den lokala afrikanska grunden utvecklade de nya melodier och rytmer till psaltarpsalmer och andra liturgiska sånger. Allt fler svarta munkar ersatte med tiden de ursprungliga européerna. Kyrkan hade hittat hem här.

Kaj Engelhart

Jag fick fira en Påsknatt i Keur Moussa. När jag kom fram till klosterkyrkan, brann redan påskelden framför porten. En stor hög ved gav ifrån sig höga lågor och spred en kryddig väldoftande rök och ett flackande ljus. Tillsammans med de sjungande bröderna vandrade vi in i kyrkan, fint uppklädda män, och så kvinnor i underbart färgrika, eleganta och snitsiga boubouer, plus några européer.

Kyrkan badade i det kompakta afrikanska mörkret, som är tätt och varmt och tyst. Med våra levande ljus, som tänts utanför i påskelden, spred sig sakta ett skimrande sken som kastade skuggor på väggar och tak och lät de vackert stiliserade målningarna på altarväggen framträda. Motiven är scener ur evangeliet, med personerna skildrade som afrikaner i lokal dräkt, allt hållet i rött och svart.

De celebrerande tog plats i koret, övriga munkar satte sig på norra sidan, och några av dem hade musikinstrument som väntade. Så började liturgin, med munkarnas gregorianska sång och nyskrivna hymner till ackompanjemang från den harpaliknande koran med sina mjuka toner, balafonen med sin träklang och trummorna som förde den rytmiskt framåt. Böner och texter lästes och sjöngs på wollof, serér, mandinka och franska, medan den genombrutna kyrkväggen med sina rader av stora öppningar släppte in den svala nattvinden, rökelsedoften från den falnande påskelden och nattfåglarnas sång från mörkret utanför.

Det blev ett berusande firande av Herrens uppståndelse i ett nytt och annorlunda, fascinerande, sinnligt skeende. Naturligt och övernaturligt förenades i doft och ljus, ljud och rörelse, som en nästan kosmisk dans med allt som Skaparen använt i sin skapelse. Något som förstärktes av den gränslöst stjärnbeströdda natthimlen som mötte oss när vi trädde ut efter liturgin. Ingen av oss sov den natten.

PS: Besök Keur Moussa på klostrets hemsida eller på Youtube!